Invasiva arter

Jättelokan och jättebjörnlokan är ursprungligen importerad som prydnadsväxt till Sverige och andra västeuropeiska länder och har som ursprungsområde Sydosteuropa. De tillhör familjen flockblomstriga växter (Umbelliferae) liksom hundkäx, strätta, kvanne, vanligt björnloka, morot och palsternacka, vilka har liknande blomställning och pålrot.

 

Jättelokan

Jättelokan är en mycket storväxt, flerårig ört. Den kan bli 2-4 m hög, med en stjälk uppemot 10 cm i diameter. Bladen kan vara en meter breda. Växten blommar i juli-augusti. De vita blommorna sitter i flockar, som kan vara en halv meter i diameter. Roten är en pålrot, 30-50 cm lång, ganska grov och något förgrenad. Ungefär vid markytan sitter tillväxtanlagen.

Akta dig för växtsaften från jättelokan

Växtsaften innehåller furokumariner som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning (fototoxisk reaktion). Det kan jämföras med brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden.

Skulle olyckan vara framme och du skulle få växtsaft på dig, tvätta med tvål och vatten och skydda huden från solen under minst två dagar även om lokala symtom saknas. (Källa: Giftinformationscentralen)

Finns även i Skurups kommun

Precis som i de flesta kommuner i Skåne så har jättelokan fått fäste och etablerat sig i Skurups kommun. Ett par kända ställen är i området vid Rydsgårds gods och vid Hörte. Det finns fler växter som är invasiva i kommunen, till exempel Parkslide. Gemensamt är att dessa invasiva arter ska bekämpas. Vid frågor, var god se kontaktinformation.

Sidansvarig: Lena Johansson
Sidan uppdaterad 2021-09-13