Naturområden

1 Stenberget (Naturreservat)
Lagerföljd av lösa sediment från tiden före senaste nedisningen. Lagerföljden visar den geologiska utvecklingen under tiden 150.000-13.000 före nutid. Sådana lagerföljder är mycket ovanliga.

2 Smedrännan
En ravin med en bäck, som uppifrån åsen flyter förbi en göl mellan Tullboden och Flathult och sedan utmynnar i Borgarsjön vid Skönabäck. Gölen var på 60-talet lokal för lövgroda. I ravinen består trädskiktet främst av bok och buskskiktet av hassel, rönn och bok. Karakteristiskt i fältskiktet är smalbladiga gräs och gulplister. Det växer rikligt med myskmadra bitvis längs den lilla bäcken som flyter genom ravinen.

3 Skogen söder om Flathult
Bokskog som bitvis består av mycket unga träd. Den nordöstra delen består av granskog. Buskskiktet innehåller förutom bok även rönn, fläder, druvfläder, ask, hagtorn, hallon, kaprifol och vide. Fältskiktets vanligaste arter är gulplister, liljekonvalj, mjölkört, nässla, ekorrbär, toppdån, stor häxört och smalbladiga gräs. I de fuktigare partierna finns även myskmadra, älgört, humleblomster, hundäxing och olika starrarter.

4 Skönabäck
Borgasjön är omgärdad av lövskog med företrädesvis äldre bok-, björk- och alträd. Sjön är från början konstgjord genom invallning och ligger som högst några meter högre än omgivningen. Om höstarna utnyttjas åkrarna i området regelbundet av flockar av sädgäss med inblandning av bläsgäss.

5 Hellede våtmark
Hellede våtmark ligger söder om Borgasjön. Området är igenvuxet med vass, vide, pil och björk och det finns ingen öppen vattenspegel. I kanterna växer även ek och fläder. Våtmarken är växtlokal för näbbstarr och majviva.

6 Skramlan
Bäckravin vid Romeleåsens sydsluttning med ett litet skogsområde i den södra delen. Det är främst bok som växer här men även ek, ask, asp, björk och rönn. I fältskiktet finns växter såsom humleblomster, kirskål, smultron, nässla, toppdån, johannesört och majbräken.

7 Hejdan
Kuperad betesmark som ligger på både sidor av en väg. I kanterna växer ask, bok, ek, lin, sälg, körsbär och gran. Ros- hagtorns- och björnbärsbuskar växer spritt över hela betesmarken. Ett fuktigare parti på norra sidan av vägen är bevuxet med kaveldun. De torrare områdena är av rödvenstyp. Andra växter som finns här är t ex nysört, ältranunkel, toppdån, rölleka, johannesört, blåklocka, smällglim och åkertistel.

8 Björnanäs
Skogsområde sydväst om Skönabäck. Den östra delen består av planterad granskog, den västra av bokskog. I lövskogsdelen finns även björk, ek, ask och alm. I buskskiktet finns arter som rönn, druvfläder, hallon och björnbär. Fältskiktet domineras av blekbalsamin, men här finns också toppdån, gulplister, stinksyska, skogsvicker, myskmadra, ekorrbär och både smal- och bredbladiga gräs. Längs vägen som går genom området i öst-västlig riktning växer rikligt med stor kardborre. Det står också en så kallad "ormgran" (se kap 11) vid denna väg.

9 Broddaområdet
Ett lövskogsområde med lönn, bok, ask, alm och ek. Några granplanteringar finns inom området. I buskskiktet växer ovan nämnda trädslag, men även fläder och hagtorn. Fältskiktet är av högörtstyp med bl a nässla, kirskål, gulplister, pipdån, flenört och stor kardborre. I vattensamlingarna NV om Broddaområdet förekommer lövgroda.

10 Skogsparti vid Nyvång
Lövskog söder om Brodda med alm, ek och bok. Det växer mycket hagtorn längs skogskanten. I fältskiktet finns bl a humleblomster, kirskål, nässla, lundgröe och stor kardborre.

11 Brodda mosse
En mosse, som är delvis igenvuxen med pil och bitvis planterad med gran. Fältskiktet är av rödven- och tuvtåteltyp. Andra växter som finns här är t ex hundkäx, åkertistel, hundäxing, ängsgröe, tomtskräppa och maskros.

12 Kosbjär
Kulle nordost om Skurup, bevuxen med äldre bokskog. Området har ett landskapsestetiskt naturvårdsvärde. Kullen innehåller möjligen intermoräna avlagringar. Tidigare var området ett populärt utflyktsmål för Skurupsborna som mötesplats för folkrörelser, föreningar och skolklasser.

13 Hästhagen (Naturreservat)
Bokskogsklädd moränrygg, där det på högt belägna delar förekommer platålera. Det stora lerinnehållet har medfört en jordmånstyp med god näringsstatus. På vissa ställen översilas sluttningarna av vatten. Dessa förhållanden har lagt grunden till en rik flora. Här växer alltså främst bok, men det finns även andra ädellövträd såsom alm, avenbok, ek och ask. På de fuktigaste ställena finns en del mindre alkärr. Där det är fuktigt växer bl a skogsknipprot, skånsk nunneört, ramslök och sällsynta lundgräs. Annars dominerar gulplister, lundslok och myskmadra.

14 Norreskog
Skogsparti norr om Svaneholm med omväxlande bok- och barrskog. Bokskogens fältskikt består bl a av blekbalsamin, toppdån, gulplister, lundviol, skogsviol och snärjmåra jämte både bred- och smalbladiga gräs.

15 Bockasjön
En liten, mycket djup sjö. Runt om sjön växer al, videsnår och vass. Vassen växer dock inte så långt ut i sjön på grund av det snabbt ökande djupet. I sjöns direkta närhet växer sprängört, vattenmynta, dunört och besksöta.

16 Svaneholm med omgivningar
Populärt utflyktsmål med möjlighet till vandring runt sjön på anlagd vandringsled. Lövskogsområde med framför allt bok men även ek, alm, ask, kastanj, björk och al. I buskskiktet finns även fläder och hallon. Den småkuperade terrängen med dödisgropar medför att det finns både torrare och fuktigare partier inom området. I de fuktigare partierna har videsnår utvecklats och där finns bl a frossört, älgört, mjölkört, stor häxört, majbräken och träjon. I de torrare delarna växer t ex harsyra, ekorrbär, humleblomster och stinknäva. Inom området finns också ett antal hotade svampar t ex bleksopp, bronssopp och pälsticka. Mellan skogspartierna finns det ofta betesmarker. Intill Svaneholms slott finns fyra träd (två ekar och två bokar) som sedan 1936 har skydd i form av fridlysning så som naturminne.

Svaneholmssjön har en yta på ca 20 ha och ett tillrinningsområde på ca 500 ha. Sjön med sina omgivningar med gamla hålträd hyser många fladdermusarter och insekter. Området är enda svenska lokalen för den akut hotade dammfladdermusen. Här finns också de sällsynta arterna trollfladdermus och sydfladdermus. Alla dessa arter gynnas troligen av sjöns halvt igenvuxna karaktär. De rensningsåtgärder som tidigare diskuterats måste alltså begränsas. Det är därmed också tveksamt, om man ska främja det vattenburna friluftslivet såsom bad, båtsport och fiske i denna känsliga vattenmiljö. Vid sjön häckar gräsand, drillsnäppa, rörsångare och sävsparv.

17 Lillesjö vid Havberg
Liten våtmark på ca 2 ha som är en viktig reproduktionslokal för lövgroda. Området är helt igen vuxet med vass och kaveldun. I kanterna växer salixarter och björk.

18 Stjärneholm och Lillesjö
Ingår i ett område, som har intressanta kulturminnen. Stjärneholms slottsruin från 1500-talet har kulturhistoriskt värde av riksintresse. Orkidéer och gullvivor växer vid ruinen, som omges av en vallgrav med en bro för besökare. Lillesjö har en yta av ca 2400 m2. Den består av en liten öppen vattenspegel omgärdad av igenvuxen kärrartad mark, som är beklädd med övervägande vide, al, björk och fläder. Vid tiden för Skånes Ornitologiska Förenings småvatteninventering 1979 häckade här bl a de relativt sällsynta fågelarterna vattenrall och flodsångare. Landskapet är öppet och kuperat med mjuka linjer.

19 Saritslövs sjölandskap - Näsbyholms ängar
(Delvis utanför kommungränsen) Ett öppet, utdikat område som tidigare var en av Skånes största sjöar. Området brukas nu främst som slåtter- och betesmark. En viktig gåslokal med ibland betydande flockar av rastande och betande gäss. Exempel på arter som observerats där är: Sädgås, spetsbergsgås, bläsgås, fjällgås, vitkindad gås och prutgås. De översvämmade markerna i områdets östra del utnyttjas till stor del av olika arter änder och svanar av olika arter under våren. Planer finns på att återskapa en del av den forna sjön.

20 Morfars minne vid Näsbyholm
Består till största delen av bokskog med mycket uppkommande ask i buskskiktet samt planterad ung ask på avverkade ytor. Buskskiktet är tjockt och innehåller även videarter, skogstry, hagtorn och blåhallon. I fältskiktet finns arter som skogsbingel, gråbo, vägtistel, åkertistel, kåltistel, stor kardborre samt både smal och bredbladiga gräs. Småfågelfaunan trivs i buskskiktet. Området är platsen för den första fasanuppfödningen i Sverige på 1850-talet. Ursprungligen är det de båda Rävaholmarna i den 1866-1869 utdikade Näsbyholmssjön.

21 Bräknehus
Parkliknande skogsparti norr om Skurup, främst intressant som småfågelbiotop och närrekreationsområde.

22 Zimmermans backe (Naturreservat)
Naturreservat på ca 3 ha. Den är till största delen uppbyggd av snedställda skikt av morän omväxlande med grus och lera. Backen är tolkad som en ändmorän, hopskjuten av en is från sydöst. Toppen ligger på 82 m över havet, och backen används vintertid som slalombacke. Backen har blivit en symbol för Skurup med den tyska lönn som växer där på toppen.

23 Hylteberga
Hylteberga mosse består av betesmark med vattensamlingar. Kring vattensamlingarna är det bitvis igenväxt med pil- och videsnår. I vattnet växer vass och kaveldun. Området kring snåren håller näringskrävande arter som bredbladiga gräs, älgört och nässla. Viktig som refug för den vilda faunan i det uppodlade landskapet runtomkring.

24 Gylfagraven
Öppet vatten med vass och kaveldun i kanterna. Häckningslokal för knölsvan, gräsand, sothöna, gråhakedopping, tofsvipa. sävsångare, sävsparv och gulärla.

25 Torsjön
En av Skånes fågelrikaste sjöar. Vegetationen runt sjön består av en 0-10 meter bred bård av högörtsväxter (vass, kaveldun och vide) där mycket småfågel häckar. Här finns bland annat skrattmås, skäggdopping, knölsvan, gravand, gräsand, skedand, vigg, brunand, rörhöna, sothöna, fiskmås och svarttärnor. På norra sidan av Torsjön vid Torsjö gård är en borgruin och en gravhög belägna. Ett utfiskningsprojekt genomfördes sommaren 1993 för att få gråhakedoppingen att häcka där igen.

26 Grönadal
Ett varierande område med främst betesmarker för får, hästar och nötkreatur. Betesmarken är mer eller mindre fuktig och har trädridåer och dungar framför allt av pil med inslag av björk och al. Området är en viktig refug för fågellivet och småviltet i det uppodlade landskapet. Anges på 1812 års karta som Torsjö mosse. Den norra delen har ett riksintresse ur geologisk synpunkt då där har utbildats en källtorvmark med en överyta, som höjer sig över omgivande terräng. Grundvatten som tränger fram här härstammar eventuellt från intilliggande intermoräna sediment. Torvens mäktighet överstiger i den nordvästra delen 3 m, men avtar mot söder.

27 Dalen i Västra Vemmenhög
Dalgången vid V Vemmenhög är en svagt markerad slättådal, som till övervägande del upptas av betesmarker och gammal lövskog med rik flora och fauna. Marken består av kalktuff med mineralhaltiga källor. En sådan mineralrik källa är hälsokällan strax väster om kyrkan i V Vemmenhög. Den så kallade brunnsparken är ett fuktigt parti med mycket al och videarter. Jättebalsaminen blommar rikligt här under sensommaren. Området hyser enligt muntlig uppgift mycket näktergal och en del gärdsmyg. Den östra delen ingår i ett område som har kulturhistorisk miljö av riksintresse.

28 Dybäcks ängar
Dybäcks ängar är ett öppet vidsträckt område som består av betesmark samt en del tall- och lövskogsdungar. I Länsstyrelsens Ängs- och hagmarksinventering är största delen klassad till klass 2 (högsta klassning inom området). De gräs som finns här är t ex rödven, tuvtåtel och hundäxing. Andra växter är spikvallmo, rosenmalva, odört, fältsippa, tomtskräppa, brännässla, vitklöver, vårbrodd och gåsört. Viktig fågellokal med tusentals rastande gäss, höst och vår. Här häckar bl a tofsvipa och gulärla. Det finns ett bestånd med naverlönn i området där naverlönnguldmalen lever, en art som är klassad som sårbar. I den sydvästra delen finns fuktigare partier med alkärr och bitvis mycket vass som också är växtlokal för källfräne, dikesskräppa, sumpskräppa, stor kärringtand och vattenstånds. I Dybäcksåns närhet växer bl a sumpskräppa, kärrjohannesört och källgräs.

29 Bryggeslund, öster om Dybäck (Sveriges enda växtplats för ängssilja)
Sveriges enda växtplats för ängssilja finns vid en vall bevuxen med hagtorn. Den har också observerats i vägrenen på två ställen. Men den finns troligen inte kvar där, då åkerkanten numera går direkt vid vägkanten. Området har endast ett skydd i form av fridlysning som naturminne.

30 Hörte
Sveriges sydligaste lövskog med många trädarter såsom ek, ask, kastanj, lönn, bok, alm och lind. Buskskiktet är väl utvecklat och nästan ogenomträngligt på sina håll, med samma arter som i trädskiktet plus fläder och hallon. En hägerkoloni finns i den sydöstra delen. Den nordöstra delen är mer öppen och omfattas av landskapsvårdsavtal för att den skall betas. Detta för att bevara och återgå till en mer ljusöppen miljö där gräs och örter gynnas.

31 Kusten (flera delsträckor, se karta)
Hela kuststräckan söder om kustvägen är intressant ur naturvårds- och rekreationssynpunkt, där det inte är bebyggt eller marken odlas. Området har genom tiderna främst använts till betesmark. På de torrare delarna närmast kustvägen växer bl a rödven, kvickrot, femfingerört, gulmåra, vårarv, sandkrassing, nagelört och bockrot. Närmare stranden finns t ex strandråg och spjutskråp. Vid Skivarpsåns nedre lopp förekommer meanderbågar och rasbranter och vid dess mynning finns de arkeologiskt intressanta Oshögarna. Vid detta strandparti lever det sårbara malörtskapuschongflyet. Området är en viktig övervintringsplats för sjöfågel och rastplats för flyttande vadare, särskilt under perioden november-mars. Knipor är en dominerande art. Den smala strandremsan vid Bingsmarken mot Skateholm är också mycket intressant ur insektssynpunkt, med smaragdgrön lundmätare och strecksumpvecklare.

32 Havet
Havsområdena med sina grunda vikar är av mycket stor betydelse som uppväxt- och födosöksområden för många fiskar. Havet utanför Skurups kommuns kust är av riksintresse för yrkesfisket. Området närmast utanför kusten är lekområde för horngädda och sill. Kusthavet är även uppväxtområde för dessa arter samt för torsk, flatfisk, havsöring, lax och gulål. Det är viktigt som vandringsstråk för blankål och havsöring. Här pågår omfattande fiske efter sill, torsk och havsöring.

33 Bongska marken
Natur- och rekreationsområde restaurerat av kommunen 1990-92, på ca 15 ha vid Skivarpsån norr om kustvägen. Från gamla kartor och hävdbeskrivningar framgår att området i olika proportioner varit äng och åker i alla fall sedan början av 1700-talet. Eftersom den nyskapade naturmarken ännu så länge präglas av den för landskapet intensiva uppodlingen, är det ännu inte så stor variation i varken flora eller fauna. En florainventering utförd 1986 av Vemmenhögs Naturvårdsförening påträffade dock 85 olika växter inom området, och totalt noterades 183 arter mellan havet och en halv kilometer norr om kustvägen. En översiktlig fågelinventering under samma period gav 46 arter till resultat.

34 Mossby naturpark (Naturreservat)
Naturreservat på 2 ha. Det består av en öppen strandäng vid vägskälet väg 10 - väg 110. Området har stor betydelse för det rörliga friluftslivet och är även en omtyckt bad- och utflyktslokal. Strandängsflora med bl a backsippor.

35 Mossby mosse
Mossby mosse strax väster om vägen Mossby-Mossbystrand sträcker sig ca 300 meter i öst-västlig riktning och 400 meter i nord-sydlig riktning. Genomflytas av en bäck. I östra delen vatten ytor med vass och kaveldun. Användes till stor del som betesmark under sommaren. Gödslad och insått med vall på en del ställen. Byns samtliga gårdar har här så kallade ängslotter sedan urminnes tider.

36 Dammarna vid Skivarps gamla sockerbruk
Dammar vid Skivarpsån med biflöde nordost om Skivarp. Viktiga som fågelbiotop. Här kan man bl a se knipa, smådopping, häger, blå kärrhök och rördrom. Stränderna är dock något för branta för att de ska fungera helt tillfredsställande som häcklokal för sjöfågel.

37 Solsjön
En nyskapad fågellokal i form av en ca 6000 m2 stor vattenspegel. Här häckar bl a smådopping och sothöna.

38 Vidarp
Två grusig-sandiga kullar, delvis utbrutna, med torrängsflora. På kullarna växer några tallar, körsbär och hagtorn. Fältskiktet domineras av fårsvingel och knylhavre. Exempel på andra arter som växer här är backsmultron, rödkämpar, hundkäx och hundäxing. Den västra kullen är bäst bevarad. I och med det torra läget med torrängsflora, så kan lokalen ha en intressant insektsfauna.

39 Villie
Två intill varandra liggande betesmarker. Båda betesmarkerna ligger i fuktiga sänkor och innehåller flera småvatten. Genom den västra betesmarken rinner en bäck.

40 Kadesjö skog
Bokskog med mycket ask i buskskiktet, men även lönn, druvfläder, olvon, hallon och blåhallon. Bitvis planterad gran. I fältskiktet finns bl a rödblära, toppdån, myskmadra, nejlikrot, amerikansk dunört, skogsviol, skogskovall, nässla, någon valerianaart, smalbladiga gräs och tistlar. Numera tillhör den östra delen Ystad kommun.

41 Kadesjö ravin
En mycket brant och djup ravin, vari det växer bok och någon enstaka alm. I ravinens botten rinner en liten bäck. Då det är mycket mörkt i ravinen är busk-, fält- och bottenskikt så gott som obefintligt, så när som på något smalbladigt gräs. Ett flertal glador håller till i luftrummet ovan och kring ravinen.

42 Bjärsgård
Bokskogsområde som ligger på en sluttning med bitvis planterad granskog. Andra trädarter som förekommer i mindre utsträckning är ek, alm, ask, rönn och lärkträd. Här växer till exempel ovanliga lundgräs och den sällsynta ludna johannesörten.

43 Hejdeholm
Området är värdefullt ur vetenskaplig och kulturhistorisk synpunkt. Har föreslagits att avsättas till naturreservat. Anledningen är att det finns översilningsmarker med en artrik och intressant flora. Exempel på växter som finns här är jordtistel, rödklint, liten blåklocka, gökblomster och ängsnycklar. Dessa är alla arter som trivs på betade och ogödslade marker. Här finns också den akut hotade fjärilen fotlöst tofsfly, vars livsmiljö trängs undan av skogsbrukets granplanteringar.

44 Rydsgårds skog
Ett större skogsområde på drygt 20 ha som omsluter det unika beteslandskapet Hejdeholm och Rydsgårdssjön. Området består främst av bokskog men det finns även en del granplanteringar. Exempel på växter i fältskiktet är gulsippa, skogsbingel, myskmadra, blekbalsamin och den sällsynta strävlostan.

45 Bedenområdet - Frankhult
Ett större sammanhängande område av betesmarker och skog som bitvis är fuktig. De träd som växer här är bl a bok, avenbok, lönn, al, björk och vide. Enligt uppgift så har 47 lövträd- och buskarter hittats här. Exempel på växter som finns här är jungfrulin, ängsvädd, gökblomster, småvänderot och orkidéer. Inom området finns flera lövgrodelokaler, vilka är de mest livskraftiga i kommunen. Den nordvästra delen av området har ett landskapsvårdsavtal för att behålla betestrycket. Det har varit mycket lång kontinuitet på skogsbetet i de norra delarna. Området behöver inventeras grundligt både vad gäller flora och fauna, för att få ett underlag att besluta om skydd för detta mycket värdefulla och för kommunen unika område.